Jag måste faktiskt skryta lite över mig själv nu. För 5 år sedan hade jag jätte problem med den sociala biten. Jag kunde absolut inte omge mig med folk jag inte kände och de jag kände lite sisådär behövde jag gärna en öl eller två i mig för att kunna slappna av kring för att kanske eventuellt våga säga några meningar. Jag funderade så över om jag skulle säga något, inflika något eller tycka något om det de omkring mig pratade om så att innan jag var klar med att bestämma mig om det var värt att säga så var det samtalsämnet borta sedan länge. Jag vågade helt enkelt inte prata med folk för jag var för rädd för vad de skulle tycka om vad jag skulle säga eller vad det nu kunde vara....
Men så blev jag gravid med W och då bestämde jag mig för att jag inte kan hindra honom i hans utveckling och hans sociala liv bara för att jag inte vågar. Jag måste våga säga till om någon beter sig fel mot honom eller vilket tänkbart scenario det än skulle kunna vara, jag måste våga prata för honom och åt honom. Så sedan dess har jag gjort en jätte resa med mig själv. Jag känner att jag har förändrats jätte mycket sedan dess och jag trivs mycket bättre med mig själv nu.
Och för ett par månader sedan, när jag var i Vinterverkstan och köpte ull, pratade jag med butiksägaren som pratade om att hon ville dra ihop en spinnträff. Jag blev jätte sugen på detta och ville verkligen att det skulle bli av, så jag skapade en sido-grupp på Facebook för oss i omnejden här som ville ses och butiksägaren anordnade en träff för oss. Igår blev den äntligen av och det slog mig när jag packade inför träffen att jag har inte ens tänkt tanken att jag ska åka till ett ställe jag aldrig vart på innan och träffa en stor grupp människor som jag aldrig någonsin träffat förut. Där ska jag sedan spendera hela dagen med dem, prata med dem, äta med dem (de som känner mig vet att jag är super kräsen och tycker att matsituationen kan vara riktigt ångestladdad) och få tips och råd eftersom att jag är nybörjare på området att spinna, och allt detta ska jag göra helt själv!
Så jag är mäkta stolt över mig själv. Jag åkte, utan minsta ont i magen över situationen och hade hur kul som helst!!
Med mig därifrån sen hade jag bland annat en ny spinnrock, Kråkan har jag döpt den till. Vi kommer riktigt bra överens och jag spinner just nu en riktigt fin ull på den från just Vinterverkstan som jag köpte när detta drogs igång :)
